Kvinnor och män

Tjejer och killar fungerar olika. I grupp är kvinnor ofta som en skock höns. Om en sticker upp huvudet hackar de andra ner henne. Ingen får utmärka sig mer än de andra. Då säger de att hon tror att hon är något. Varför är vi ofta sådana?
Varför kan vi inte stötta en annan tjej som har lust att göra eller säga något som inte överensstämmer med övriga gänget?

Karlar som möts för första gången tar genast reda på varandras specialområden. Om den ena är bra på bilar och den andra är bra på motorcyklar så skapas balans i deras relation. Var och en är bäst på något och respekterar varandras kunskaper. Två kvinnor som möts erbjuder varandra sina respektive livserfarenheter.
- Om jag berättar för dig om mina barn så berättar du för mig om dina?
Med hjälp av likvärdiga utbyten av förtroligheter blir kvinnor vänner medan män respekterar varandras specialkunskaper.

Kvinnor som arbetar tillsammans har outtalade regler sinsemellan. Alla ska följa de reglerna och ingen får komma med något nytt utan de andras medgivande. När det blir omorganisationer eller andra förändringar på arbetsplatsen gäller det ofta för kvinnor att anpassa sig mer än opponera sig. En kvinna sa till mig en gång att det inte var någon idé att klaga, det är bara att bita ihop och jobba på ansåg hon. När jag en gång skrev en insändare som tidningsfolket placerade på debattsidan dunkade alla mig i ryggen och tyckte att jag hade gjort något mycket bra. Men när jag inte var närvarande pratade de om hur jag tyckte att jag jag var något. Det förstod jag på antydningar från än den ena än den andra.

En kvinna har å andra sidan lättare att vara svag. Då fungerar de andra omkring henne som ett nät som håller henne uppe. En man som får problem och blir deprimerad har det inte lika lätt. Män ska vara starka, kompetenta och klara av saker. En svag man ser ingen upp till, honom låtsas de andra inte om. Han blir utstött och ensam.

Jag skriver det mesta om mig själv på min hemsida. En tjejkompis sa att om jag får en ovän kan denne använda det som står där mot mig. Men då måste denne någon i så fall vända mina ord till något som inte står och då faller det. Jag vet att det jag skrivit där är sådant jag står för. Vartenda ord faktiskt, just i den ordning jag skrivit dem. Vänder man orden till något annat blir de inte mina ord. Då kan de ju inte skada mig. Men det vet jag egentligen inte helt säkert. Jag har mig veterligen inte så många ovänner... Ingen faktiskt som jag känner till.

Jag ger massor av mig själv när jag lägger ut texten på min hemsida men jag förväntar mig inte att få lika mycket tillbaka av andra människor. Om någon behöver något av det jag skrivit för att må bra så är det toppen. Om inte så är det lika bra och om någon tar illa vid sig så hoppas jag att han eller hon kan tala om det så jag kan ändra eller förklara. Jag kräver inget i gengäld för mina förtroligheter. Jag delar inte ut dem för att kräva in likvärdiga av de som läser på min hemsida. Nej, jag är en öppen natur som hela tiden arbetar för att hålla mig till mina ideal och de är goda, inte onda!

När jag var yngre kom jag alltid bäst överens med killar. Kanhända är jag inte som andra kvinnor. Jag ligger inte och ruvar på mina personliga saker och väntar på att en annan kvinna ska komma förbi och utbyta dem med mig. Jag anser att en stark kvinna som gör bra saker är en bra kvinna. Oavsett om hon är bättre än mig eller tar mer plats. Så länge det hon gör inte är av ondo är hon en bra kvinna. Ren egoism eller något annat som kan göra andra illa kan jag inte acceptera.

Jag räknar kallt med att jag har rätt att vara som jag är utan att bli respektlöst behandlad för att jag är jag. Min ambition är att hellre hjälpa än stjälpa. Egoism är inte ett ord som stämmer med mig och mina ideal. OM jag skulle råka göra något som är egoistiskt och som skadar någon skulle jag bli mycket ledsen. Mina motiv är goda.

En sak jag funderat över är det här med avlyssning och övervakningskameror. Jag har inget emot att bli avlyssnad i telefon eller bevakad med kamera ute i samhället. Det är klart att jag petar väl i näsan någon gång eller säger saker i telefon som inte är ämnade att vara offentliga. Men så länge jag inte gör mig skyldig till någon lagöverträdelse eller liknande kan jag inte se att jag har något att dölja...? På samma sätt är det med min hemsida. Jag har inget att dölja, mina ideal är goda. Jag kan inte påstå att jag är en god människa bara därför men jag kan bestämt påstå att jag har goda ambitioner. Det är väl många som har det och ändå blir onda förståss... Men jag försöker alltid att se saker med andras ögon och det kan ge mig insikter i mitt eget handlande. Att vara självkritisk är nog ett måste. Helst ska man nog se sig själv från helikopterperspektiv. Det är inte lätt...

Får man kritik ska man ta den till sig och försöka granska både sig själv och kritikern. Om kritiken är befogad känner man nog det i magen. Eller så kan man inse att den är det ifall man tar ett stort kliv ur sig själv och ser med kritikerns ögon. Om kritiken har andra orsaker, till exempel avund eller grupptryck ska man ta det hela med massor av nypor med salt!