fredag, september 29, 2006

Mitt mail till ett radioprogram...

P4 Extra hade ett inslag där en kvinna berättade om sin pappas sista tid på ett äldreboende. Golvet i hans rum var klibbigt av smuts, själv låg pappan i intorkat bajs och personalen gömde sig när hon kom för att slippa prata med henne...
Det här mailet skickade jag in till radioprogrammet:

Hej!

Jag har 15 år i äldreomsorgen bakom mig. Först några år i hemtjänsten och sedan 10 år på ett äldreboende med blandat boende. Det vill säga där fanns avlastningsplatser för senildementa, rehabiliteringsplatser för sjuka som kunde mellanlanda från sjukhuset på väg hem igen. Det fanns ålderdomshemsboende, gruppboende för senila och servicehuslägenheter.

Det var ofta det var "klibbigt" på golvet, genomvåta blöjor med intorkad avföring, smutsigt i deras lägenheter. Det där var inget nytt för mig när jag hörde ert program och vad mannens dotter berättade. Att hon hade en känsla av att personalen försvann när hon kom var säkert helt rätt känt av henne. Förutom allt det dottern tog upp fanns ingen stimulering för de gamla att tala om på dagarna att tala om där jag jobbade.

Från 1993 när jag började jobba på det blandade boendet till 2003 när jag slutade hade personalstyrkan halverats. Det hade varit på väg att lämnas ut på entreprenad 1997 men då hände den där händelsen i Solna som senare ledde till att lex Sarah kom till och kommunen backade. MEN den budget som entreprenören skulle drivit boendet med, den skulle det i fortsättningen drivas med men i kommunens egen regi.

Det gjordes tidsstudier där det kom en människa och tog tiden på hur lång tid en matning av senil tog, hur lång tid det gick åt för att bädda en säng, dela medicin och så vidare. Därefter drogs personalstyrkan ner till det antal som det visade sig räcka med enligt deras beräkningar.

Jag arbetade på natten det mesta av min tid där och så länge jag gjorde det hade jag tid för de gamla. Men man såg tecken på hur de hade det på dagarna. Bland annat en gång. Då en kvinna som vi bytte på en natt. I munnen visade hon sig ha en stor bit av en champinjon klockan två på natten. Denna kvinna var senil och hon var icke kontaktbar, hade ingen rörelseförmåga kvar. Svampbiten hon hade i munnen måste hon ha haft sedan de åt sin senaste måltid vilket kan ha varit någon gång mellan sex och sju på kvällen innan.

Fötterna klibbade i golvet i många av rummen och ofta möttes man av blöjor som "runnit över" när man kom och skulle byta första gången.

När jag de sista året i yrket var tvungen att byta tjänst och gå över och jobba dagen hamnade jag på en våning med ålderdomshem. För det första var det nästan alltid någon i personalen som var sjuk. Halva styrkan var timvikarier som fått ett vikariat. Att tillsätta tjänsten med en tillsvidareanställd var inte att tänka på. Budgeten höll inte.

Det var inte alla som hade ens grundläggande vårdutbildning och även om det fanns erfarenhet nog fanns det alltid en massa psykologisk press från alla håll. Sjuksköterskorna hann aldrig med det de skulle och de tog för givet att vi på våningen skulle kunna sköta flera av deras uppgifter hela tiden. Allt från att ge mediciner på rätt sätt till att lägga om sår. Men det fungerade aldrig eftersom det skulle till delegationer för att få göra detta och det var aldrig nog med delegerad personal för att täcka behovet.

Sedan var det massor av pappersarbete som skulle göras men det fanns ingen tid till det. Vi skulle lära oss att själva lägga in våra scheman i datorn. På det viset skulle många arbetsledare bli avlastade från planeringen som krävdes för att täcka upp med tillräckligt med personal. Men många i personalen där jag var visste knappt hur man satte på en dator och flera vägrade helt enkelt att lära sig. Dessutom, återigen, tid för att lära sig fanns inte utan det förväntades att den tiden skulle finnas på dagarna.

Var och en av oss var kontaktperson för två boende. Dessa boende var det meningen man skulle städa hos och sköta kontakten med läkare, se till att de fick färdtjänst vid behov och vara länken mellan boendet och de anhöriga. Själv hade jag i princip aldrig tid att städa hos "mina". Jag fick hela tiden prioritera bort det för att ta hand om andra saker. Matbeställningar till exempel. Men framför allt var det våningen dagliga skötsel som tog tid. Vi var ju aldrig nog många för att en skulle kunna "gå ifrån" och städa. Det skulle lagas mat, dukas, kläs på, hjälp på toa, svara på "ringningar" och gå på möten, fylla i blanketter, beställas mat och blöjor, delas mediciner och massor av annat...

Bland personalen som fanns på våningen var det ständigt skitprat om inte om varandra så som de gamlas anhöriga. En gång minns jag att jag blev utsatt för båda delarna. Jag hade varit sjuk och när jag kom tillbaka hade ingen städat hos "min gubbe". Dennes anhörige kom ut till mig och var hur arg som helst. Jag försökte förklara att jag varit sjuk och att de andra inte haft tid. Men då sa hon att en av mina kollegor sagt till henne att jag tyckte att hon var skitbesvärlig och bara klagade. Den anhöriga kvinnan skällde ut mig efter noter och jag blev jätteledsen.

Jag hade full förståelse för att hon tyckte det var skitigt inne hos "min gubbe". Det tyckte jag själv oxå men jag hade aldrig tid att städa som jag skulle vilja. Men att en av mina kollegor sagt att jag tyckte en massa som jag inte alls tyckte det var ändå det värsta.

Ingen av arbetsledarna lyssnade när man försökte berätta hur det kändes och hur det var att arbeta på dagarna. Ingen tog klagomål från vårdbiträden och undersköterskor på allvar. Men det fanns alltid de som var duktiga på att "smörja" arbetsledare för att själva hamna i bättre dager. Om man klagade gjorde man ju motsatsen.

Vi kvinnor är så duktiga på att hålla varandra på mattan och se till att ingen sticker ut och är bättre än någon annan, eller sticker ut och med motsatt åsikt. Vi ska hålla ihop och tycka lika och vi ska hålla varandra om ryggen. En kollega sa till mig en gång när jag klagade;
- Det är ingen idé att klaga, det är bara att bita ihop och jobba på.

Med den inställningen över lag och med det här typiskt kvinnliga att inte våga bryta mönster och trycka ner dem som gör det. Hur rätt de än har för att inte bryta ordningen. Ja så länge det är så, så länge ingen lyfter på locket och verkligen lyssnar på personalen som finns längst ner i hierarkin och som verkligen ser hur det ser ut. Så länge kommer det då och då att finnas fall som den här kvinnans pappa eller som det i Solna.

Politiker och tjänstemän vill gärna lägga locket på och putsa fasaden för att det ska se så bra ut som möjligt. Samtidigt måste de hålla kostnaderna nere och därför dras svångremmen åt ända in till bristningsgränsen. Ju mindre det kostar och ju bättre det ser ut desto bättre för tjänstemän och politiker...

Jag har sedan tre år lämnat den här miljön och det hoppas jag är för gott! Jag vet att det finns många bra boenden där saker och ting fungerar bra och jag hoppas att dessa blir fler. De gamla har jobbat hela sina liv och gjort sig förtjänta av ett bättre öde!!

/Fd Vårdbiträde

söndag, september 24, 2006

Sverigedemokrater är inskränkta, inhumana och okunniga

Det är fruktansvärt att dessa kommit in i beslutande positioner lite varstans i vårt avlånga land. Enligt min mening är de åsikter de står för ofta onyanserade och ogenomtänkta. Det ligger ingen djupare analys bakom de slutsatser de drar om invandrare och hur samhället ser ut idag.

Att kriminaliteten i Sverige har så många med invandrarbakgrund använder de som argument för att avvisa flyktingar. Men att det ofta är ungdomar som kanske vuxit upp i Sverige och kanske rent av är födda här men som har utlandsfödda föräldrar och kanske har sitt ursprung i storstadsgetton. Det försvinner i deras argument. Går man ytterligare ett steg bakåt i orsak och verkan så är segregeringen ingenting som invandrarna själva valt. De har med svenska myndigheters goda minne valt segregationen före att flytta in bland svenskar.

Att nazityskland och sd går att jämföra helt klart det bekräftas av uttalanden som några av dem gjort i dessa artiklar:
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=949112
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=948643
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=949327

Jag skulle kunna orda lååååååångt om detta men har inte tid just nu...

Det enda jag vill tillägga är att jag blir skrämd av att så många svenskar är så dumma att de röstar på ett sådant parti. Att jag tycker att sossarna och vi andra i Sverige har misslyckats med invandrarna som redan bor här. Att jag tror att det kommer att behöva krafttag för att informera och skapa broar mellan svenskar och invandrare. Att jag tror att det är det enda sättet att avväpna dessa okunniga och inskränkta så kallade politiker som blivit invalda i beslutande ställning i valet 2006!

måndag, augusti 28, 2006

Kvinnor och män

Tjejer och killar fungerar olika. I grupp är kvinnor ofta som en skock höns. Om en sticker upp huvudet hackar de andra ner henne. Ingen får utmärka sig mer än de andra. Då säger de att hon tror att hon är något. Varför är vi ofta sådana?
Varför kan vi inte stötta en annan tjej som har lust att göra eller säga något som inte överensstämmer med övriga gänget?

Karlar som möts för första gången tar genast reda på varandras specialområden. Om den ena är bra på bilar och den andra är bra på motorcyklar så skapas balans i deras relation. Var och en är bäst på något och respekterar varandras kunskaper. Två kvinnor som möts erbjuder varandra sina respektive livserfarenheter.
- Om jag berättar för dig om mina barn så berättar du för mig om dina?
Med hjälp av likvärdiga utbyten av förtroligheter blir kvinnor vänner medan män respekterar varandras specialkunskaper.

Kvinnor som arbetar tillsammans har outtalade regler sinsemellan. Alla ska följa de reglerna och ingen får komma med något nytt utan de andras medgivande. När det blir omorganisationer eller andra förändringar på arbetsplatsen gäller det ofta för kvinnor att anpassa sig mer än opponera sig. En kvinna sa till mig en gång att det inte var någon idé att klaga, det är bara att bita ihop och jobba på ansåg hon. När jag en gång skrev en insändare som tidningsfolket placerade på debattsidan dunkade alla mig i ryggen och tyckte att jag hade gjort något mycket bra. Men när jag inte var närvarande pratade de om hur jag tyckte att jag jag var något. Det förstod jag på antydningar från än den ena än den andra.

En kvinna har å andra sidan lättare att vara svag. Då fungerar de andra omkring henne som ett nät som håller henne uppe. En man som får problem och blir deprimerad har det inte lika lätt. Män ska vara starka, kompetenta och klara av saker. En svag man ser ingen upp till, honom låtsas de andra inte om. Han blir utstött och ensam.

Jag skriver det mesta om mig själv på min hemsida. En tjejkompis sa att om jag får en ovän kan denne använda det som står där mot mig. Men då måste denne någon i så fall vända mina ord till något som inte står och då faller det. Jag vet att det jag skrivit där är sådant jag står för. Vartenda ord faktiskt, just i den ordning jag skrivit dem. Vänder man orden till något annat blir de inte mina ord. Då kan de ju inte skada mig. Men det vet jag egentligen inte helt säkert. Jag har mig veterligen inte så många ovänner... Ingen faktiskt som jag känner till.

Jag ger massor av mig själv när jag lägger ut texten på min hemsida men jag förväntar mig inte att få lika mycket tillbaka av andra människor. Om någon behöver något av det jag skrivit för att må bra så är det toppen. Om inte så är det lika bra och om någon tar illa vid sig så hoppas jag att han eller hon kan tala om det så jag kan ändra eller förklara. Jag kräver inget i gengäld för mina förtroligheter. Jag delar inte ut dem för att kräva in likvärdiga av de som läser på min hemsida. Nej, jag är en öppen natur som hela tiden arbetar för att hålla mig till mina ideal och de är goda, inte onda!

När jag var yngre kom jag alltid bäst överens med killar. Kanhända är jag inte som andra kvinnor. Jag ligger inte och ruvar på mina personliga saker och väntar på att en annan kvinna ska komma förbi och utbyta dem med mig. Jag anser att en stark kvinna som gör bra saker är en bra kvinna. Oavsett om hon är bättre än mig eller tar mer plats. Så länge det hon gör inte är av ondo är hon en bra kvinna. Ren egoism eller något annat som kan göra andra illa kan jag inte acceptera.

Jag räknar kallt med att jag har rätt att vara som jag är utan att bli respektlöst behandlad för att jag är jag. Min ambition är att hellre hjälpa än stjälpa. Egoism är inte ett ord som stämmer med mig och mina ideal. OM jag skulle råka göra något som är egoistiskt och som skadar någon skulle jag bli mycket ledsen. Mina motiv är goda.

En sak jag funderat över är det här med avlyssning och övervakningskameror. Jag har inget emot att bli avlyssnad i telefon eller bevakad med kamera ute i samhället. Det är klart att jag petar väl i näsan någon gång eller säger saker i telefon som inte är ämnade att vara offentliga. Men så länge jag inte gör mig skyldig till någon lagöverträdelse eller liknande kan jag inte se att jag har något att dölja...? På samma sätt är det med min hemsida. Jag har inget att dölja, mina ideal är goda. Jag kan inte påstå att jag är en god människa bara därför men jag kan bestämt påstå att jag har goda ambitioner. Det är väl många som har det och ändå blir onda förståss... Men jag försöker alltid att se saker med andras ögon och det kan ge mig insikter i mitt eget handlande. Att vara självkritisk är nog ett måste. Helst ska man nog se sig själv från helikopterperspektiv. Det är inte lätt...

Får man kritik ska man ta den till sig och försöka granska både sig själv och kritikern. Om kritiken är befogad känner man nog det i magen. Eller så kan man inse att den är det ifall man tar ett stort kliv ur sig själv och ser med kritikerns ögon. Om kritiken har andra orsaker, till exempel avund eller grupptryck ska man ta det hela med massor av nypor med salt!

fredag, augusti 25, 2006

Vänern under vatten

Ibland resonerar människan så dumt. Det är klart att vetenskapen är det vi behöver luta oss mot. Man kan ju köpa allt som folk tror sig veta och försöka styra ett helt land eller en värld efter det. Men ibland kan inte vetenskapen ge ett tillfredsställande svar och då måste det sunda förnuftet få råda.

Jag hörde om folk med whiplash-skador som inte får sin resa betald till USA där det finns möjlighet att opereras. Men det var om de bor i Värmland. Bor de i Blekinge så får de resan betald. Detta beror i sin tur på att vetenskapen inte bevisat att operationen är effektiv. I Blekinge har man valt att låta dem som vill åka trots detta. Det finns de som känner sig bättre och som till och med vill börja jobba igen efter att de varit där. Men i Värmland hänvisar man till socialstyrelsens bedömning att det inte är vetenskapligt bevisat att operationen är verksam.

När det gäller miljöproblemen har det funnits forskning som varnat för allt från global uppvärmning till att soporna läcker gifter och ändå har ingen gjort något åt saken. Inte förrän nu, i sista stund får miljöfrågorna gehör och tas på allvar.

Global uppvärmning var och är ett hot mot oljeindustrin som bara är toppen på det hotade isberget. Alltså ordnar industrin forskare som får betalt för att säga emot andra forskare om att detta är ett hot. När så myndigheter och andra ska fatta beslut med vetenskapen som grund så blir det naturligtvis till industrins fördel. Så har det gått till ända tills det avslöjades att amerikanska oljebolag betalat forskare för att göra så här. Nu har hela världen förstått att inte ekonomisk kortsiktighet kan få styra och nu först har myndigheter världen över börjat arbeta för att försöka skydda oss mot växthuseffekten. Men hur kommer det att bli?

Nu finns det forskning som tyder på att stora delar av lågland kring Vänern kommer att försvinna under vatten i takt med uppvärmningen av atmosfären. Många kommuner kommer att få stora problem med översvämningar. Stora landområden under vatten eller sänka vattennivån i Vänern och kanske orsaka ras i Göta Älv. Det är vad kommunerna har att fatta beslut om. Kanske måste det byggas en kanal till ut från Vänern så att delar av Karlstad och Lidköping kan räddas.

I Arktis räknar engelska forskare med att skogen kommer att breda ut sig när isen smälter medan stora delar av det vi kallar regnskog idag kommer att försvinna. Hur kommer detta att påverka livet på planeten?

Vi är fem gånger så många människor på planeten än vi var för bara ett hundratal år sedan. Alla tär vi på planetens resurser, alla omvandlar vi materia på jordytan och alla andas vi ut koldioxid och alla släpper vi ut metangas. Det här senaste finns det ingen forskning som stöder. Det är en egen tanke. Koldioxid och metan är växthusgaser. Om vi nu är fem gånger så många som vi var innan industrirevolutionen så borde väl detta faktum påverka även det.

Hur som helst så är människan egoist. Att tänka enbart på sin egen livstid och inte bry sig om vad som händer nästa generation och den där på är typiskt. Men vi har alla ett ansvar som jag ser det. Ett ansvar att göra det lilla var och en av oss kan göra. Vi måste motverka de krafter som vill agera kortsiktigt så att vi inte låter dem förstöra för våra barn och barnbarn. Vi måste sortera våra sopor, försöka handla miljömärkt och leva energisnålt och mycket mer. Om alla individer gör det kommer det att få genomslagskraft!

torsdag, augusti 17, 2006

Första gången...

...man gör något är det alltid lite ovant. Men att våga är att tappa fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv. Så nu skriver jag här.

De frågor som rört sig i huvudet på mig under den senaste tiden har handlat om främlingsfientlighet. Jag har inga vetenskapliga belägg för det men jag påstår att mindre samhällen har en större tendens att bli mer konservativa. Då menar jag inte mer blå utan mer på det sättet att det gamla invanda får gå före ett öppnare sinne. På den gamla goda tiden jobbade många fler på bruket. Bruket och jobbarna där styrde orten med allt vad det nu innebär. Alla kände alla och om någon utsocknes flyttade in till byn så fick man reda på det av grannen.

Nu börjar hela världen bli en global plats. Om jag ska hårddra saker så känns det ibland som om många där jag bor fortfarande tycker att telefonen är en nymodighet. Internet, modem, bredband är grekiska för dem. Att företaget som numera driver "bruket" är multinationellt och den lilla fabriken här på orten bara en liten filial i något som är otänkbart mycket större är svårt för dem att förstå.

Ändå är det värsta av allt inte sådana småsaker. Nej, det värsta är att höra en del av dem uttala sig med i det närmaste hatisk stämma om invandrarna som kommit hit. En del yngre påstår med bestämdhet att "de stjäl, de vet inte skillnad på mitt och ditt!". En del äldre påstår att "de kommer hit och tror de kan ge mig order att flytta på mig i affären". Eller "har du sett hur de ynglar av sig. Först har de en i vagn och sedan flera stycken som går bredvid och så har de en i magen också, och jobbar gör de naturligtvis inte. Vi får ge dem bidrag och sedan växer deras barn upp och de har ju sett sina föräldrar få bidrag så då ska de leva likadant."

Fler exempel:

"Pizzerian byter ägare hela tiden, de turas väl om där nere om att köpa företaget av varandra så att de kan få starta-eget-bidrag."

"Det kom en sådan där in till den gamle mannen och hon var väl bara där av en enda anledning, för att stjäla hans pengar." (Handlar om en invandrarkvinna i hemtjänsten.)

"De där borde kastas ut. De kommer bara hit och ska leva på våra skattepengar. De vill inte jobba, de vill inte lära sig svenska och de för bara med sig en massa våld och kriminalitet."

...ja jag skulle kunna gå på vidare. Det jag hört här sedan jag flyttade hit för några år sedan från Göteborg är skrämmande. Jag tror att det är så här det är på många fler platser. Ingen vill ta tag i detta. Ingen vill göra något åt det verkar det som. Många av dagens styrande lyssnar inte på det örat utan låtsas som om allt är frid och fröjd medan det jäser under ytan, vid köksborden i stugorna bakom gardinerna och vid fikaborden på arbetsplatserna.

Här finns en Sverige-demokrat som valts in i kommunen. Blir de fler efter valet i år så förvånar inte det mig...

Jag hörde en person som alltid röstat på socialdemokraterna förut säga att denne i valet skulle lägga sin röst på SD i år så sent som för två veckor sedan...