fredag, september 29, 2006

Mitt mail till ett radioprogram...

P4 Extra hade ett inslag där en kvinna berättade om sin pappas sista tid på ett äldreboende. Golvet i hans rum var klibbigt av smuts, själv låg pappan i intorkat bajs och personalen gömde sig när hon kom för att slippa prata med henne...
Det här mailet skickade jag in till radioprogrammet:

Hej!

Jag har 15 år i äldreomsorgen bakom mig. Först några år i hemtjänsten och sedan 10 år på ett äldreboende med blandat boende. Det vill säga där fanns avlastningsplatser för senildementa, rehabiliteringsplatser för sjuka som kunde mellanlanda från sjukhuset på väg hem igen. Det fanns ålderdomshemsboende, gruppboende för senila och servicehuslägenheter.

Det var ofta det var "klibbigt" på golvet, genomvåta blöjor med intorkad avföring, smutsigt i deras lägenheter. Det där var inget nytt för mig när jag hörde ert program och vad mannens dotter berättade. Att hon hade en känsla av att personalen försvann när hon kom var säkert helt rätt känt av henne. Förutom allt det dottern tog upp fanns ingen stimulering för de gamla att tala om på dagarna att tala om där jag jobbade.

Från 1993 när jag började jobba på det blandade boendet till 2003 när jag slutade hade personalstyrkan halverats. Det hade varit på väg att lämnas ut på entreprenad 1997 men då hände den där händelsen i Solna som senare ledde till att lex Sarah kom till och kommunen backade. MEN den budget som entreprenören skulle drivit boendet med, den skulle det i fortsättningen drivas med men i kommunens egen regi.

Det gjordes tidsstudier där det kom en människa och tog tiden på hur lång tid en matning av senil tog, hur lång tid det gick åt för att bädda en säng, dela medicin och så vidare. Därefter drogs personalstyrkan ner till det antal som det visade sig räcka med enligt deras beräkningar.

Jag arbetade på natten det mesta av min tid där och så länge jag gjorde det hade jag tid för de gamla. Men man såg tecken på hur de hade det på dagarna. Bland annat en gång. Då en kvinna som vi bytte på en natt. I munnen visade hon sig ha en stor bit av en champinjon klockan två på natten. Denna kvinna var senil och hon var icke kontaktbar, hade ingen rörelseförmåga kvar. Svampbiten hon hade i munnen måste hon ha haft sedan de åt sin senaste måltid vilket kan ha varit någon gång mellan sex och sju på kvällen innan.

Fötterna klibbade i golvet i många av rummen och ofta möttes man av blöjor som "runnit över" när man kom och skulle byta första gången.

När jag de sista året i yrket var tvungen att byta tjänst och gå över och jobba dagen hamnade jag på en våning med ålderdomshem. För det första var det nästan alltid någon i personalen som var sjuk. Halva styrkan var timvikarier som fått ett vikariat. Att tillsätta tjänsten med en tillsvidareanställd var inte att tänka på. Budgeten höll inte.

Det var inte alla som hade ens grundläggande vårdutbildning och även om det fanns erfarenhet nog fanns det alltid en massa psykologisk press från alla håll. Sjuksköterskorna hann aldrig med det de skulle och de tog för givet att vi på våningen skulle kunna sköta flera av deras uppgifter hela tiden. Allt från att ge mediciner på rätt sätt till att lägga om sår. Men det fungerade aldrig eftersom det skulle till delegationer för att få göra detta och det var aldrig nog med delegerad personal för att täcka behovet.

Sedan var det massor av pappersarbete som skulle göras men det fanns ingen tid till det. Vi skulle lära oss att själva lägga in våra scheman i datorn. På det viset skulle många arbetsledare bli avlastade från planeringen som krävdes för att täcka upp med tillräckligt med personal. Men många i personalen där jag var visste knappt hur man satte på en dator och flera vägrade helt enkelt att lära sig. Dessutom, återigen, tid för att lära sig fanns inte utan det förväntades att den tiden skulle finnas på dagarna.

Var och en av oss var kontaktperson för två boende. Dessa boende var det meningen man skulle städa hos och sköta kontakten med läkare, se till att de fick färdtjänst vid behov och vara länken mellan boendet och de anhöriga. Själv hade jag i princip aldrig tid att städa hos "mina". Jag fick hela tiden prioritera bort det för att ta hand om andra saker. Matbeställningar till exempel. Men framför allt var det våningen dagliga skötsel som tog tid. Vi var ju aldrig nog många för att en skulle kunna "gå ifrån" och städa. Det skulle lagas mat, dukas, kläs på, hjälp på toa, svara på "ringningar" och gå på möten, fylla i blanketter, beställas mat och blöjor, delas mediciner och massor av annat...

Bland personalen som fanns på våningen var det ständigt skitprat om inte om varandra så som de gamlas anhöriga. En gång minns jag att jag blev utsatt för båda delarna. Jag hade varit sjuk och när jag kom tillbaka hade ingen städat hos "min gubbe". Dennes anhörige kom ut till mig och var hur arg som helst. Jag försökte förklara att jag varit sjuk och att de andra inte haft tid. Men då sa hon att en av mina kollegor sagt till henne att jag tyckte att hon var skitbesvärlig och bara klagade. Den anhöriga kvinnan skällde ut mig efter noter och jag blev jätteledsen.

Jag hade full förståelse för att hon tyckte det var skitigt inne hos "min gubbe". Det tyckte jag själv oxå men jag hade aldrig tid att städa som jag skulle vilja. Men att en av mina kollegor sagt att jag tyckte en massa som jag inte alls tyckte det var ändå det värsta.

Ingen av arbetsledarna lyssnade när man försökte berätta hur det kändes och hur det var att arbeta på dagarna. Ingen tog klagomål från vårdbiträden och undersköterskor på allvar. Men det fanns alltid de som var duktiga på att "smörja" arbetsledare för att själva hamna i bättre dager. Om man klagade gjorde man ju motsatsen.

Vi kvinnor är så duktiga på att hålla varandra på mattan och se till att ingen sticker ut och är bättre än någon annan, eller sticker ut och med motsatt åsikt. Vi ska hålla ihop och tycka lika och vi ska hålla varandra om ryggen. En kollega sa till mig en gång när jag klagade;
- Det är ingen idé att klaga, det är bara att bita ihop och jobba på.

Med den inställningen över lag och med det här typiskt kvinnliga att inte våga bryta mönster och trycka ner dem som gör det. Hur rätt de än har för att inte bryta ordningen. Ja så länge det är så, så länge ingen lyfter på locket och verkligen lyssnar på personalen som finns längst ner i hierarkin och som verkligen ser hur det ser ut. Så länge kommer det då och då att finnas fall som den här kvinnans pappa eller som det i Solna.

Politiker och tjänstemän vill gärna lägga locket på och putsa fasaden för att det ska se så bra ut som möjligt. Samtidigt måste de hålla kostnaderna nere och därför dras svångremmen åt ända in till bristningsgränsen. Ju mindre det kostar och ju bättre det ser ut desto bättre för tjänstemän och politiker...

Jag har sedan tre år lämnat den här miljön och det hoppas jag är för gott! Jag vet att det finns många bra boenden där saker och ting fungerar bra och jag hoppas att dessa blir fler. De gamla har jobbat hela sina liv och gjort sig förtjänta av ett bättre öde!!

/Fd Vårdbiträde

söndag, september 24, 2006

Sverigedemokrater är inskränkta, inhumana och okunniga

Det är fruktansvärt att dessa kommit in i beslutande positioner lite varstans i vårt avlånga land. Enligt min mening är de åsikter de står för ofta onyanserade och ogenomtänkta. Det ligger ingen djupare analys bakom de slutsatser de drar om invandrare och hur samhället ser ut idag.

Att kriminaliteten i Sverige har så många med invandrarbakgrund använder de som argument för att avvisa flyktingar. Men att det ofta är ungdomar som kanske vuxit upp i Sverige och kanske rent av är födda här men som har utlandsfödda föräldrar och kanske har sitt ursprung i storstadsgetton. Det försvinner i deras argument. Går man ytterligare ett steg bakåt i orsak och verkan så är segregeringen ingenting som invandrarna själva valt. De har med svenska myndigheters goda minne valt segregationen före att flytta in bland svenskar.

Att nazityskland och sd går att jämföra helt klart det bekräftas av uttalanden som några av dem gjort i dessa artiklar:
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=949112
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=948643
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=949327

Jag skulle kunna orda lååååååångt om detta men har inte tid just nu...

Det enda jag vill tillägga är att jag blir skrämd av att så många svenskar är så dumma att de röstar på ett sådant parti. Att jag tycker att sossarna och vi andra i Sverige har misslyckats med invandrarna som redan bor här. Att jag tror att det kommer att behöva krafttag för att informera och skapa broar mellan svenskar och invandrare. Att jag tror att det är det enda sättet att avväpna dessa okunniga och inskränkta så kallade politiker som blivit invalda i beslutande ställning i valet 2006!