Kvinnor och män

Tjejer och killar fungerar olika. I grupp är kvinnor ofta som en skock höns. Om en sticker upp huvudet hackar de andra ner henne. Ingen får utmärka sig mer än de andra. Då säger de att hon tror att hon är något. Varför är vi ofta sådana?
Varför kan vi inte stötta en annan tjej som har lust att göra eller säga något som inte överensstämmer med övriga gänget?

Karlar som möts för första gången tar genast reda på varandras specialområden. Om den ena är bra på bilar och den andra är bra på motorcyklar så skapas balans i deras relation. Var och en är bäst på något och respekterar varandras kunskaper. Två kvinnor som möts erbjuder varandra sina respektive livserfarenheter.
- Om jag berättar för dig om mina barn så berättar du för mig om dina?
Med hjälp av likvärdiga utbyten av förtroligheter blir kvinnor vänner medan män respekterar varandras specialkunskaper.

Kvinnor som arbetar tillsammans har outtalade regler sinsemellan. Alla ska följa de reglerna och ingen får komma med något nytt utan de andras medgivande. När det blir omorganisationer eller andra förändringar på arbetsplatsen gäller det ofta för kvinnor att anpassa sig mer än opponera sig. En kvinna sa till mig en gång att det inte var någon idé att klaga, det är bara att bita ihop och jobba på ansåg hon. När jag en gång skrev en insändare som tidningsfolket placerade på debattsidan dunkade alla mig i ryggen och tyckte att jag hade gjort något mycket bra. Men när jag inte var närvarande pratade de om hur jag tyckte att jag jag var något. Det förstod jag på antydningar från än den ena än den andra.

En kvinna har å andra sidan lättare att vara svag. Då fungerar de andra omkring henne som ett nät som håller henne uppe. En man som får problem och blir deprimerad har det inte lika lätt. Män ska vara starka, kompetenta och klara av saker. En svag man ser ingen upp till, honom låtsas de andra inte om. Han blir utstött och ensam.

Jag skriver det mesta om mig själv på min hemsida. En tjejkompis sa att om jag får en ovän kan denne använda det som står där mot mig. Men då måste denne någon i så fall vända mina ord till något som inte står och då faller det. Jag vet att det jag skrivit där är sådant jag står för. Vartenda ord faktiskt, just i den ordning jag skrivit dem. Vänder man orden till något annat blir de inte mina ord. Då kan de ju inte skada mig. Men det vet jag egentligen inte helt säkert. Jag har mig veterligen inte så många ovänner... Ingen faktiskt som jag känner till.

Jag ger massor av mig själv när jag lägger ut texten på min hemsida men jag förväntar mig inte att få lika mycket tillbaka av andra människor. Om någon behöver något av det jag skrivit för att må bra så är det toppen. Om inte så är det lika bra och om någon tar illa vid sig så hoppas jag att han eller hon kan tala om det så jag kan ändra eller förklara. Jag kräver inget i gengäld för mina förtroligheter. Jag delar inte ut dem för att kräva in likvärdiga av de som läser på min hemsida. Nej, jag är en öppen natur som hela tiden arbetar för att hålla mig till mina ideal och de är goda, inte onda!

När jag var yngre kom jag alltid bäst överens med killar. Kanhända är jag inte som andra kvinnor. Jag ligger inte och ruvar på mina personliga saker och väntar på att en annan kvinna ska komma förbi och utbyta dem med mig. Jag anser att en stark kvinna som gör bra saker är en bra kvinna. Oavsett om hon är bättre än mig eller tar mer plats. Så länge det hon gör inte är av ondo är hon en bra kvinna. Ren egoism eller något annat som kan göra andra illa kan jag inte acceptera.

Jag räknar kallt med att jag har rätt att vara som jag är utan att bli respektlöst behandlad för att jag är jag. Min ambition är att hellre hjälpa än stjälpa. Egoism är inte ett ord som stämmer med mig och mina ideal. OM jag skulle råka göra något som är egoistiskt och som skadar någon skulle jag bli mycket ledsen. Mina motiv är goda.

En sak jag funderat över är det här med avlyssning och övervakningskameror. Jag har inget emot att bli avlyssnad i telefon eller bevakad med kamera ute i samhället. Det är klart att jag petar väl i näsan någon gång eller säger saker i telefon som inte är ämnade att vara offentliga. Men så länge jag inte gör mig skyldig till någon lagöverträdelse eller liknande kan jag inte se att jag har något att dölja...? På samma sätt är det med min hemsida. Jag har inget att dölja, mina ideal är goda. Jag kan inte påstå att jag är en god människa bara därför men jag kan bestämt påstå att jag har goda ambitioner. Det är väl många som har det och ändå blir onda förståss... Men jag försöker alltid att se saker med andras ögon och det kan ge mig insikter i mitt eget handlande. Att vara självkritisk är nog ett måste. Helst ska man nog se sig själv från helikopterperspektiv. Det är inte lätt...

Får man kritik ska man ta den till sig och försöka granska både sig själv och kritikern. Om kritiken är befogad känner man nog det i magen. Eller så kan man inse att den är det ifall man tar ett stort kliv ur sig själv och ser med kritikerns ögon. Om kritiken har andra orsaker, till exempel avund eller grupptryck ska man ta det hela med massor av nypor med salt!

Vänern under vatten

Ibland resonerar människan så dumt. Det är klart att vetenskapen är det vi behöver luta oss mot. Man kan ju köpa allt som folk tror sig veta och försöka styra ett helt land eller en värld efter det. Men ibland kan inte vetenskapen ge ett tillfredsställande svar och då måste det sunda förnuftet få råda.

Jag hörde om folk med whiplash-skador som inte får sin resa betald till USA där det finns möjlighet att opereras. Men det var om de bor i Värmland. Bor de i Blekinge så får de resan betald. Detta beror i sin tur på att vetenskapen inte bevisat att operationen är effektiv. I Blekinge har man valt att låta dem som vill åka trots detta. Det finns de som känner sig bättre och som till och med vill börja jobba igen efter att de varit där. Men i Värmland hänvisar man till socialstyrelsens bedömning att det inte är vetenskapligt bevisat att operationen är verksam.

När det gäller miljöproblemen har det funnits forskning som varnat för allt från global uppvärmning till att soporna läcker gifter och ändå har ingen gjort något åt saken. Inte förrän nu, i sista stund får miljöfrågorna gehör och tas på allvar.

Global uppvärmning var och är ett hot mot oljeindustrin som bara är toppen på det hotade isberget. Alltså ordnar industrin forskare som får betalt för att säga emot andra forskare om att detta är ett hot. När så myndigheter och andra ska fatta beslut med vetenskapen som grund så blir det naturligtvis till industrins fördel. Så har det gått till ända tills det avslöjades att amerikanska oljebolag betalat forskare för att göra så här. Nu har hela världen förstått att inte ekonomisk kortsiktighet kan få styra och nu först har myndigheter världen över börjat arbeta för att försöka skydda oss mot växthuseffekten. Men hur kommer det att bli?

Nu finns det forskning som tyder på att stora delar av lågland kring Vänern kommer att försvinna under vatten i takt med uppvärmningen av atmosfären. Många kommuner kommer att få stora problem med översvämningar. Stora landområden under vatten eller sänka vattennivån i Vänern och kanske orsaka ras i Göta Älv. Det är vad kommunerna har att fatta beslut om. Kanske måste det byggas en kanal till ut från Vänern så att delar av Karlstad och Lidköping kan räddas.

I Arktis räknar engelska forskare med att skogen kommer att breda ut sig när isen smälter medan stora delar av det vi kallar regnskog idag kommer att försvinna. Hur kommer detta att påverka livet på planeten?

Vi är fem gånger så många människor på planeten än vi var för bara ett hundratal år sedan. Alla tär vi på planetens resurser, alla omvandlar vi materia på jordytan och alla andas vi ut koldioxid och alla släpper vi ut metangas. Det här senaste finns det ingen forskning som stöder. Det är en egen tanke. Koldioxid och metan är växthusgaser. Om vi nu är fem gånger så många som vi var innan industrirevolutionen så borde väl detta faktum påverka även det.

Hur som helst så är människan egoist. Att tänka enbart på sin egen livstid och inte bry sig om vad som händer nästa generation och den där på är typiskt. Men vi har alla ett ansvar som jag ser det. Ett ansvar att göra det lilla var och en av oss kan göra. Vi måste motverka de krafter som vill agera kortsiktigt så att vi inte låter dem förstöra för våra barn och barnbarn. Vi måste sortera våra sopor, försöka handla miljömärkt och leva energisnålt och mycket mer. Om alla individer gör det kommer det att få genomslagskraft!

Första gången...

...man gör något är det alltid lite ovant. Men att våga är att tappa fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv. Så nu skriver jag här.

De frågor som rört sig i huvudet på mig under den senaste tiden har handlat om främlingsfientlighet. Jag har inga vetenskapliga belägg för det men jag påstår att mindre samhällen har en större tendens att bli mer konservativa. Då menar jag inte mer blå utan mer på det sättet att det gamla invanda får gå före ett öppnare sinne. På den gamla goda tiden jobbade många fler på bruket. Bruket och jobbarna där styrde orten med allt vad det nu innebär. Alla kände alla och om någon utsocknes flyttade in till byn så fick man reda på det av grannen.

Nu börjar hela världen bli en global plats. Om jag ska hårddra saker så känns det ibland som om många där jag bor fortfarande tycker att telefonen är en nymodighet. Internet, modem, bredband är grekiska för dem. Att företaget som numera driver "bruket" är multinationellt och den lilla fabriken här på orten bara en liten filial i något som är otänkbart mycket större är svårt för dem att förstå.

Ändå är det värsta av allt inte sådana småsaker. Nej, det värsta är att höra en del av dem uttala sig med i det närmaste hatisk stämma om invandrarna som kommit hit. En del yngre påstår med bestämdhet att "de stjäl, de vet inte skillnad på mitt och ditt!". En del äldre påstår att "de kommer hit och tror de kan ge mig order att flytta på mig i affären". Eller "har du sett hur de ynglar av sig. Först har de en i vagn och sedan flera stycken som går bredvid och så har de en i magen också, och jobbar gör de naturligtvis inte. Vi får ge dem bidrag och sedan växer deras barn upp och de har ju sett sina föräldrar få bidrag så då ska de leva likadant."

Fler exempel:

"Pizzerian byter ägare hela tiden, de turas väl om där nere om att köpa företaget av varandra så att de kan få starta-eget-bidrag."

"Det kom en sådan där in till den gamle mannen och hon var väl bara där av en enda anledning, för att stjäla hans pengar." (Handlar om en invandrarkvinna i hemtjänsten.)

"De där borde kastas ut. De kommer bara hit och ska leva på våra skattepengar. De vill inte jobba, de vill inte lära sig svenska och de för bara med sig en massa våld och kriminalitet."

...ja jag skulle kunna gå på vidare. Det jag hört här sedan jag flyttade hit för några år sedan från Göteborg är skrämmande. Jag tror att det är så här det är på många fler platser. Ingen vill ta tag i detta. Ingen vill göra något åt det verkar det som. Många av dagens styrande lyssnar inte på det örat utan låtsas som om allt är frid och fröjd medan det jäser under ytan, vid köksborden i stugorna bakom gardinerna och vid fikaborden på arbetsplatserna.

Här finns en Sverige-demokrat som valts in i kommunen. Blir de fler efter valet i år så förvånar inte det mig...

Jag hörde en person som alltid röstat på socialdemokraterna förut säga att denne i valet skulle lägga sin röst på SD i år så sent som för två veckor sedan...